Hälsa måste tänkas om på nytt!
Videor från våra ambassadörer
Ambassadörerna för WGF Världshälsoforumet förenar fackkunskap, erfarenhet och personligt engagemang för en ny hälsokultur. I följande videouttalanden delar de med sig av sina visioner, bevekelsegrunder och personliga budskap.
Våra motiv
Ottawastadgan
Ett WHO-koncept som hjälper människor att stärka sin egen hälsa.
Rudolf Virchow
En läkare och vetenskapsman som insåg att hälsan i väsentlig grad präglas av de sociala levnadsvillkoren.
Careum Gesundheitswelt
Ett utbildnings- och hälsokoncept som hjälper människor att utveckla hälsokompetens i vardagen.
Ottawa-stadgan för hälsofrämjande arbete, som antogs den 21 november 1986 av WHO vid den första internationella konferensen om hälsofrämjande arbete med 240 deltagare från 35 länder, markerade en historisk vändpunkt. Den omdefinierade hälsa: inte längre bara som frånvaro av sjukdom, utan som en „resurs för det dagliga livet".
Dess mål var radikalt: „Hälsa åt alla år 2000". Stadgan krävde att människor skulle ges egenmakt att själva bestämma över sin hälsa, och att livsmiljöer skulle utformas så att det hälsosamma valet blir det lättare valet.
Världshälsoforumet (WGF) –
Arvet efter Ottawa-stadgan för hälsofrämjande arbete
„”Hälsa skapas och levs av människor i deras vardagsmiljö.”“
40 år efter Ottawa:
Status quo
Trots enorma framsteg finns det fortfarande en tydlig klyfta mellan kunskapen om hälsa och dess faktiska genomförande. Det är precis här som Världshälsoforumet kommer in i bilden.
WGF ser sig inte som en konkurrent till WHO eller statliga organ, utan som en katalysator för genomförandet. Vi väntar inte på lagar – vi skapar fakta genom nätverk och best practices.
-
Antagandet av chartan den 21 november 1986 var en historisk vändpunkt. Den krävde radikalt ”Hälsa åt alla” och flyttade fokuset från ren sjukdomsbekämpning till aktivt skapande av hälsa.
Centralt var insikten om att hälsa inte enbart skapas inom hälso- och sjukvården, utan där människor lever, älskar, arbetar och leker.
-
Vad som har uppnåtts
Paradigmskifte: Konceptet salutogenes ("Vad håller oss friska?") står idag jämställt med patogenes.
Miljöinriktat angreppssätt: Program som „Hälsosam skola" och arbetsplatsfrämjande hälsa är idag mycket vanliga.
Medvetenhet om prevention: Prevention är en fast beståndsdel i många socialförsäkringssystem.
Var gränserna går
Implementeringsklyfta: Teorin är övertygande, men den praktiska tillämpningen är ofta bristfällig.
Kommersiella determinanter: Industrier som tobaks- eller snabbmatsbranschen försvårar ofta politiska hälsoåtgärder.
Livsstilsskifte: Fokus ligger ofta på individuellt beteende i stället för på nödvändiga strukturella förändringar.
-
WGF sluter klyftan mellan teoretiska anspråk och praktisk tillämpning genom fyra strategiska pelare:
1. Att sluta implementeringsklyftan
Nätverkande mellan praktiker, företag och medborgare.
Fokus på konkreta åtgärder i stället för enbart koncept.
2. Digitalisering som en ny hävstång
Användning av e-hälsa och artificiell intelligens (AI).
Stärkande av hälsokompetensen genom digitala lösningar.
3. Näringslivet som partner
Hälsa som en ekonomisk framgångsfaktor.
Prevention som en investering med mätbar nytta (Return on Investment, ROI).
4. Empowerment 2.0
Användning av moderna medier för information, utbyte och delaktighet.
Direkt, interaktiv kontakt med befolkningen för att främja eget ansvar.
-
WGF är byggnadsställningen för renoveringen av hälso- och sjukvårdshuset på 2000-talet. Vi översätter de visionära målen från 1986 till dagens språk, teknik och verktyg. För att hälsa verkligen ska bli tillgänglig för alla.
-
Klicka här, för att ladda ner eller titta på WHO:s officiella dokument om Ottawa-charten för hälsofrämjande arbete direkt från WHO:s webbplats
Rudolf Virchow
Den moderna patologins fader och förgrundsgestalt inom socialmedicin
-
Virchow förstod inte kroppen som ett monolitiskt block, utan som ett samhälle.
Rudolf Virchow (1821–1902) var mer än bara läkare. Han var politiker, antropolog och en tänkandets revolutionär. Hans cellpatologi markerade slutet på den årtuseng gamla humoralpatologin. Med den enkla men radikala meningen „Omnis cellula e cellula“ (Varje cell uppstår ur en cell) lade han grundstenen för den moderna medicinen.
-
Virchows kanske mest fascinerande analogi var den om „cellstaten“. Han betraktade den mänskliga organismen som ett slags demokratisk republik, där varje cell är en medborgare med egna rättigheter och skyldigheter. Hälsa definierade han som ett fredligt och kooperativt samspel mellan dessa medborgare. Sjukdom var däremot för honom ingen utifrån kommande demon, utan ett ”inbördeskrig” på insidan – ett uppror av enskilda cellgrupper eller att försörjningslinjerna brustit.
-
Men Virchow stannade inte vid mikroskopet. När han 1848 undersökte en tyfusepidemi i Övre Schlesien kom han till en slutsats som ekar i folkhälsan än i dag: Orsakerna till epidemin var inte enbart bakterien, utan fattigdom, bristande utbildning och politiskt förtryck. Hans recept mot tyfus var därför inte i första hand medicinskt, utan politiskt: "Utbildning, välstånd och frihet."
-
Detta helhetsperspektiv är den intellektuella grund som även Världshälsoforumet (WGF) står på. Virchows insikt om att hälsan är oupplösligt kopplad till de sociala och politiska förhållandena återspeglas nästan 140 år senare i Ottawacharten.
När vi idag talar om "Health in All Policies" eller främjar settings-ansatsen i skolor och företag, vandrar vi i Virchows fotspår. Charité i Berlin, Virchows långvariga verkningsplats, och moderna institutioner som WGF för detta arv vidare: hälsa "repareras" inte på sjukhuset, utan "produceras" i samhället.
„Om medicinen ska kunna uppfylla sin stora uppgift måste den ingripa i det politiska och sociala livet.“
Hälsosfär
från Careum
Hälso- och sjukvården står inför en fundamental förändring. Den demografiska utvecklingen, ökningen av kroniska sjukdomar och de tekniska framstegen förändrar kraven på hälso- och sjukvården radikalt. Careum engagerar sig för att förbereda morgondagens vårdpersonal på dessa nya verkligheter.
-
Utbildningen av vårdpersonal baserades länge på modeller från tidigt 1900-tal: strikt separation av discipliner, fokus på akutsjukvård på sjukhus och hierarkisk kunskapsförmedling. Men 2000-talets utmaningar är mer komplexa. De kräver ett nätverksbaserat tänkande och handlande.
Careum utgår från rekommendationerna från den internationella Lancet-kommissionen ("Health professionals for a new century"). Målet är en transformation av utbildningen: bort från ren faktabascorandet till systemförståelse och problemlösningsförmåga.
-
Ingen yrkeskår kan lösa dagens hälsoproblem på egen hand. Läkare, sjuksköterskor, terapeuter och apotekare måste arbeta hand i hand. Careum främjar därför interprofessionalitet redan under utbildningen. När studerande från olika yrken tidigt arbetar tillsammans med fall skapas en förståelse för varandras kompetenser och ett gemensamt språk. Detta minskar fel, förbättrar patientsäkerheten och ökar vårdens effektivitet.
-
En central fråga för Careum är att stärka hälsokompetensen. 2000-talets vårdpersonal är inte längre bara "behandlare", utan också "möjliggörare". De måste kunna informera och rådgöra med patienter och deras anhöriga så att de kan fatta egna, självständiga beslut.
Detta kräver nya kommunikativa färdigheter och en syn på rollen där patienten ses som en jämlik partner ("samproduktion av hälsa").
-
Medicin (Cure) fokuserar ofta på att bota sjukdomar, medan omsorg och stöd (Care) blir allt viktigare vid kroniska tillstånd. Vårdpersonal måste lära sig att kombinera medicinsk excellens med mänsklig värme och stöd anpassat till livsvillkoren.
Careum stöder detta paradigmskifte genom forskning, utveckling av läromedel och drift av utbildningsinstitutioner som lever efter dessa värderingar.
-
Vårdpersonal för 2000-talet är experter som inte bara behandlar sjukdomar, utan också förstår hälso- och sjukvårdssystem, arbetar i team och stärker människor. Careum formar aktivt denna utveckling.